I ett modernt välfärdssamhälle med ett socialt skyddsnät skall ingen behöva oroa sig över basala överlevnadsfrågor som tak över huvudet och mat för dagen. Ingen, oavsett omständigheter eller eventuell egen förskyllan, skall behöva frysa ihjäl eller svälta ihjäl på svenska gator. Detta är en självklarhet för de allra flesta. Men lika självklart tycks vara att om man faktiskt behöver hjälp för att klara sig, då skall hjälpen bara kunna fås genom att springa ett gatlopp av förnedring.
Är man arbetslös så skall man anmäla sig med mössan i hand till en helt ointresserad arbetsförmedlare. Man skall genomgå allehanda låtsasutbildningar – CV-skrivarkurs, jobbsökarkurs, personlighetsanalys – som inte fyller något som helst syfte utom att AF skall kunna visa siffror på att de gör något. Man skall söka minst X jobb i månaden vare sig man har kompetens för dem eller inte, man skall därutöver söka de jobb man blir anvisad även om de inte stämmer för fem öre med den profil man angett, man skall vara beredd att på kort varsel flytta tvärs över landet och överge den lilla trygghet man har kvar. Och självklart får man absolut inte studera på riktigt under tiden. Lyder man inte så riskerar man minskat eller helt indraget understöd. Resultatet av allt detta är att de arbetslösa blir desillusionerade och nedbrutna, och mindre kapabla att erhålla och utföra de anställningar som de faktiskt är lämpade för. Företagen å sin sida vågar inte annonsera sina lediga tjänster, eftersom de vet att de då blir helt översvämmade av meningslösa ansökningar från folk som varken vill ha eller kan utföra jobbet. Istället söker de folk internt eller ber sina anställda att rekommendera någon, med resultat att de får ett mindre urval av sökande och därmed en mindre optimal nyanställd.
Är man sjukskriven – här saknar jag personlig erfarenhet, så detta blir kortare och inte lika konkret som angående arbetslösheten ovan – så blir man ständigt misstänkliggjord, man måste bevisa om och om igen att man verkligen är sjuk, man pressas att ändå försöka jobba i alla fall deltid, man bollas från den ena instansen till den andra…
Har man oturen att dessutom bli utförsäkrad, när man suttit fast alltför länge i sin misär, då skall man för att kunna få socialbidrag finna sig i att få sin privatekonomi granskad in i minsta detalj och varenda utgift och ägodel ifrågasatt.
Den gemensamma faktorn för dessa situationer är att den myndighetsperson som är satt att hjälpa en också har som uppgift att se till att man inte fuskar och får bidrag man inte förtjänar. Den här dubbla rollen av både hjälpare och övervakare, att samtidigt både stå på den behövandes sida och på motståndarsidan, finns det ingen av kvinna född som klarar av att sköta bra. Varken hjälpen eller övervakningen blir därmed utförd som den borde.
Alldeles bortsett från det elände den här processen innebär för den enskilde så kostar administrationen av den också ohyggligt mycket av skattebetalarnas pengar. Det är till glädje för de företag som specialiserat sig på att tillhandahålla denna typ av tjänster, som glatt anlitas av myndigheterna och kan tjäna stora pengar utan nämnvärd kontroll över vad de faktiskt levererar, men för alla andra är det här systemet bara av ondo.
Mitt förslag är att man gör om hela skyddsnätet från grunden. Skrota allt vad behovsprövning heter, ge varje myndig svensk medborgare en slant i månaden som grundtrygghet. Hur mycket är något man får räkna på, och det bör väl hur som helst vara baserat på basbelopp eller liknande snarare än ett fixt belopp, men bara för att ge en uppfattning om storleksordningen så tänker jag mig någonstans kring 6-7000 kr i månaden – skattefritt förstås. Vare sig man jobbar eller slappar, vare sig man bor i slott eller koja, är det detta man får och inget mera.
En vanlig invändning när medborgarlön förs på tal är att det är en skriande orättvisa att somliga skall behöva jobba medan andra slipper. Men det är det fina i kråksången – alla får de här pengarna, även du! Vare sig man jobbar eller inte så ramlar medborgarlönen in på kontot den 25:e (eller nåt). Jobbar man så får man sin lön ovanpå grundbeloppet. Var och en kan därmed välja själv om man vill ”lata sig” – men gör man det så måste man också klara sig med väldigt lite. Vill man ha något utöver livets nödtorft, vill man bo i ett fint hus eller kunna unna sig lyxvaror, resor och annat som förgyller tillvaron, så får man jobba för det.
Så här tänker jag mig det hela:
- Varje myndig svensk medborgare över arton års ålder får medborgarlön en gång i månaden.
- Medborgarlönens storlek skall vara sådan att den kan förväntas räcka till hyran för en mindre hyreslägenhet, mat, lite kläder och inte så mycket mer; kanske någonstans kring två trettondels basbelopp. (Det motsvarar i skrivande stund 6 523 kr.)
- Om någon är helt oförmögen att sköta sin ekonomi, inte klarar sig på medborgarlönen utan behöver ytterligare hjälp för att täcka sina grundbehov, till exempel på grund av missbruksproblem, då får denne omyndigförklaras. Medborgarlönen dras då in, och samhället får gå in och ta över tills personen bedöms kapabel att ta hand om sig själv igen.
- Brottslingar som sitter i fängelse får sin medborgarlön indragen under tiden de avtjänar sitt straff. Man skall inte kunna spara ihop till stora summor medan man bor och äter på statens bekostnad och inte har några utgifter.
- Alla heltidslöner minskar med det brutto som motsvarar en medborgarlön netto. Om till exempel medborgarlönen ligger på 6 500 kr i månaden och skattesatsen på 30 procent så minskar den anställdes bruttolön med ca 9 300 kr. Dessa pengar betalar arbetsgivaren istället in till staten. Detta innebär samma slutlön för den anställde, fast en del av det kommer från staten istället, och samma utgift för arbetsgivaren.
- Vidare betalar arbetsgivaren en arbetsgivaravgift (utöver den anställdes egen medborgarlön) på omkring 1,3 medborgarlöner netto. (Det exakta beloppet får räknas på.) Av dessa skall 1,1 medborgarlöner användas för att finansiera själva systemet. Det innebär att varje heltidsanställd i praktiken försörjer 1,1 personer utöver sig själv. För att systemet skall bära sig behöver därmed knappt 48 procent av den vuxna befolkningen vara i arbete (1/2,1). Allt därutöver blir överskott. Med dagens befolkningsstruktur, med ca 8 miljoner människor över 18 år, behöver ca 3,8 miljoner jobba. I själva verket jobbar 4,5 miljoner. (Källa: AKU maj 2010, tabell 2) Arbetsgivaravgiftens storlek blir i snitt marginellt lägre än i dag, med den uppenbara skillnaden att dagens avgift är beroende av hur hög lönen är, medan denna är löneoberoende .
- De resterande 0,2 medborgarlönerna från arbetsgivaravgiften avsätts till trygghetssystem för den anställde. Ena hälften (650 kr i månaden om MBL är 6 500 kr) går till en obligatorisk inkomstförsäkring. Andra hälften går till ett obligatoriskt pensionssparande. Mer om dessa längre ner i texten (efter punktlistan).
- Många arbetsgivare har också överenskommelser med facket om att betala extra arbetsgivaravgift som avsätts till de anställdas avtalsförsäkring och avtalspension. Det får bli en sak mellan arbetsmarknadens parter vad som skall hända med det systemet efter att medborgarlön införts.
- För deltids- eller timanställda skall arbetsgivaren betala en så stor andel av medborgarlön och arbetsgivaravgift som deltidens omfattning motsvarar. En tjänst på 60 procent av heltid innebär alltså att arbetsgivaren skall betala 60 procent av en medborgarlön brutto och 60 procent av 1,3 medborgarlöner netto. Hur många timmar i månaden som skall vara gränsen för att räknas som heltid i det här sammanhanget kan diskuteras, och behöver heller inte vara konstant över tiden. Låt oss säga 160 timmar, bara för att ha sagt något. Om den genomsnittliga arbetstiden sjunker, om många väljer att i denna nya flexiblare värld byta lite lön mot fritid, så får definitionen av heltid sänkas också, så att systemet fortsätter att gå ihop ekonomiskt.
- Medborgarlönen ersätter socialbidrag, arbetslöshetsersättning, studiebidrag, bostadsbidrag, sjukpeng och inte minst pension. Denna lön är vad man får från det allmänna, varken mer eller mindre. Allt ytterligare får man själv spara ihop. (Föräldraförsäkring och barnbidrag bör dock finnas kvar.)
- Vid permanent eller långvarig sjukdom, som gör att man inte har någon möjlighet att själv tjäna några pengar, bör det finnas möjlighet att få en extra sjukpeng. Denna blir dock behovsprövad, i stil med dagens system.
Att, om man blir sjuk eller arbetslös, plötsligt tvingas gå ner från kanske 20 000 netto i månaden till 6-7000 vore naturligtvis jobbigt för vem som helst. Det är här den ovan nämnda inkomstförsäkringen kommer in. En tiondels medborgarlön pytsas alltså in som grundpremie per anställd och månad. Vill man ha en högre nivå av trygghet är det fritt fram att betala in mer pengar på egen bekostnad. Försäkringen skall finansiera sig själv, och alltså inte kräva något ytterligare tillskott från statskassan. Det får väl räknas på precis hur mycket trygghet pengarna räcker till, men eftersom detta är en solidarisk försäkring så bör man vid stort behov kunna få ut betydligt mer än de premier man själv betalat in. Detta finansieras av dem som inte behöver hela sin andel.
Viktigt är att staten garanterar att det alltid finns en sådan här försäkring att tillgå, med så rimliga villkor som möjligt, utan något svinn i form av vinster till försäkringsgivaren. Om detta sedan innebär att staten själv måste driva något ”allmännyttigt” försäkringsbolag eller om det går att lösa genom att ställa specifika krav på privata aktörer, det har jag ingen åsikt om. (Det är en marginell fråga utan nämnvärd principiell betydelse – dvs precis den typ av fråga som är det enda som skiljer de båda blocken åt, och som utmålas som liv eller död i valrörelsen.) Varje krona som försäkringstagaren pytsar in skall garantera ett visst belopp tillbaka i händelse av arbetslöshet eller sjukdom. Varje dag man tar ut ersättning minskar alltså ens saldo, vilket torde vara incitament nog att inte ta ut sjukdagar i onödan.
Ungefär samma system skall gälla för pensionerna. En tiondels medborgarlön betalas in som grundsparande per anställd och månad. Allt man vill ha därutöver till sin ålders höst, alltså utöver själva medborgarlönen och detta obligatoriska pensionssparande, får man själv spara ihop till, men staten garanterar att det finns pensionssparanden med bra villkor. Skillnaden mot inkomstförsäkringen ovan är att pensionssparandet tillhör den enskilde. Man får alltså alltid ut så mycket som har betalats in för ens räkning, plus tillväxten. Pengarna bör dock vara låsta tills man uppnår någon viss ålder – låt oss säga 60 år. Därefter får man själv avgöra i vilken takt man vill ha utbetalningarna.
Fördelarna med ett sånt här system jämfört med i dag är många och stora:
- Med bastryggheten alltid garanterad utan vare sig skam eller krånglig byråkrati blir det lätt att ta risker, att prova sig fram och byta karriär på sin bana. Det går utmärkt att utveckla sig själv i sin egen takt, ta ett sabbatsår när man vill, eller om man föredrar det aldrig jobba mer än sporadiskt. Att våga satsa på sin idé och försöka starta ett företag blir mycket mindre dramatiskt när även egenföretagarna omfattas av skyddsnätet.
- När anställningen inte längre är enda garanten för ett värdigt liv kan anställningstryggheten minskas, till gagn för företagen som idag knappt vågar anställa någon av rädsla för att inte bli av med dem igen när sämre tider nalkas.
- Arbetskraften blir betydligt mer rörlig, det är inte alls lika dramatiskt att byta jobb. Detta ökar tillgången på specialiserad arbetskraft och gör det mycket mer sannolikt att folk hittar ett jobb de är bra på och verkligen trivs med.
- Samhället sparar enorma pengar på att inte behöva administrera behovsprövningen av bidragen. Hjälp att komma tillbaka till arbetslivet skall naturligtvis finnas att tillgå vid arbetslöshet eller sjukdom, men hjälpen skall vara frivillig och inte kopplad till den ersättning man får.
- När fast anställning inte längre är den enda, den självklara levnadsformen, med en friare och rörligare arbetsmarknad, kan tungrodda strävanden efter den utopiska fulla sysselsättningen hänföras till historien. Alla kommer inte att vilja jobba heltid hela tiden.
Faktiskt behöver det inte ens finnas något som heter heltid, utöver normen för hur många timmars jobb i månaden som skall utgöra gränsen för full arbetsgivaravgift. Man väljer själv i förhandling med arbetsgivaren hur mycket eller lite man vill jobba. Inte heller behöver det finnas något som heter pensionsålder. Man väljer själv när man vill sluta jobba och bara leva på medborgarlönen och det man har sparat ihop. Ångrar man sig och vill börja jobba igen, eller jobba lite grann, så är det fullständigt odramatiskt. I denna nya fria arbetsmarknad får facket en väldigt viktig roll, för att se till att varje enskild arbetstagare får skäliga villkor i just sin situation.
Medborgarlön har föreslagits förr i olika sammanhang, men har aldrig tagits på allvar eftersom utformningen har varit orättvis eller orealistisk. Det ovan beskrivna systemet däremot bör faktiskt kunna fungera i verkligheten, och är fullständigt rättvist då det är lika för alla. Det går säkert att slipa på en del detaljer, men ett system ungefär som detta lyckas som jag ser det kombinera två fördelar som annars oftast står i motsats till varandra: Med medborgarlön enligt ovan blir livet i Sverige samtidigt både friare och tryggare. Det kan väl rimligen inte vara annat än en god idé!
–
Inlägget redigerat 12/7-2010: Lade till obligatorisk inkomstförsäkring och pensionssparande. Sänkte arbetsgivaravgiften från 1,5 till 1,3 medborgarlöner.
–
Andra som bloggar om medborgarlön:
Robert Wensman, Isobel, Nisse Lindblom, Tommy1960, Redeyedrodskey, Waldemar Ingdahl, Göran Hådén, Cynism, Sargoth, Björn Andersson, Rosemari Södergren, Birger Schlaug, Mats Höglund
Länkar:
GP, GP, GP, GP, GP, GP, GP, GP, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SVT, AB, AB, AB, XP, XP, VF, VF, VF, ST, Folkrörelsen för medborgarlön
Håller i princip med om allt, utom möjligen arbetsgivaravgiftsdelen. Ser hellre att folk uppmuntras/inser att de kan jobba mindre, med samma lön som idag, än att dra av en avgift på lönen. Arbetsgivaravgiften läggs ju redan idag till nettolönen och är mer eller mindre i närheten av 1,5*medborgarlönen (visserligen oftast mindre). Kanske kan man till och med minska standarden för heltid till typ 80% och på så sätt uppmuntra företag att anställa fler med kortare arbetsdag?
Kan förövrigt ett problem med en arbetsgivaravgift som inte är beroende av lönen bli att företag försöker anställa så få som möjligt, som uppmuntras/tvingas att jobba mer?
Nu slog det mig att ytterligare en fördel med medborgarlön är att man slipper en stor del av fackförbundstjafset. Arbetsvillkor kan det förvisso ändå bråkas om, men det blir nog lättare att stå på sig om man har en garanterad grundlön.
(/cynism.se)
Vad händer om 40-90% av befolkningen vill ”slappa”?
Vart kommer pengarna ifrån?
Innebär detta att vi invaderat Norge och snott alla oljepengar?
Hej då Sverige I-land och välkommen kris-Grekland…
Hej, mitt första intryck är att förslaget är tämligen väl genomtänkt. Men det är lite svårt att överblicka alla konsekvenser. Låt se om jag förstått det hela rätt, om vi utgår från 6000-kronorsalternativet och 33 procent skatt.
1. Alla får en basinkomst på ca 6000 kr, ovillkorligt.
2. För de som arbetar (typ minst halvtid) gäller följande:
a) Lönen minskas med 9000 kr. Dvs arbetsgivarens lönekostnad minskas med 9000. Istället betalar arbetsgivaren in 9000 kr till staten. På så sätt finansieras basinkomsten för alla som har jobb.
3. Dessutom betalar arbetsgivarna (vid heltisjobb) in en avgift motsvarande 1.5 gånger basinkomst netto, dvs 1.5 x 6000 = 9000 kr.
Detta kan jämföras med mitt förslag nedan, där reformen istället finansieras med inkomstskatt, runt 60 procent. En nackdel med det systemet är att 60 procent kan upplevas som högt, även om nettoeffekterna är att de flesta får högre inkomst (upp till ca 30.000 brutto iaf). En nackdel med den här finansieringen är kanske att det blir högre lönekostnader pga arbetsgivaravgifterna – antar jag – höjs kraftigt. Möjligen kan en medelväg åstadkommas, t.ex. att vi utgår från mitt förslag, men där vi istället för 60 procent lägger oss på 50 procent. Plus något högre arbetsgivaravgifter och/eller konsumtionsskatter?
http://www.newsmill.se/artikel/2010/06/09/6500-kr-utan-villkor-medborgarkonto-och-nytt-penningsystem-det-vore-verkligt-gron
Andreas: Kul att du håller med! Men jag förstår inte riktigt hur du menar när det gäller arbetsgivaravgiften. Hur ser du att medborgarlönen annars skulle finaniseras? Vad gäller kortare arbetstid så håller jag med om att det är önskvärt. Men jag ser inte att man alls behöver definiera någon heltidsnorm, folk får välja själva hur mycket de tycker att de behöver arbeta för att nå den ekonomiska standard de vill ha.
Du har kanske en poäng i att en avgift som är kopplad till antal personer snarare än till deras lön uppmuntrar till färre anställda. Det är en av anledningarna till varför jag skriver att facket får en väldigt viktig roll i det här nya systemet, för att förhindra att arbetsgivarna utnyttjar situationen på arbetstagarnas bekostnad. Ledsen, men ”fackförbundstjafset” blir nog kvar! 🙂 Håller dock med om att arbetstagaren får en starkare ställning när han inte längre är beroende av jobbet för sin blotta överlevnad.
En variant kunde annars vara att arbetsgivaravgiften alltid är baserad på procent av en heltidstjänst, även om man överskrider heltiden. Om någon jobbar 1,2 heltider en månad så skulle alltså avgiften bli 1,2 ggr den vanliga. Hm, tål att tänkas på…
Daniel: Om 90% av befolkningen vill slappa så får vi problem. Det är därför medborgarlönen ligger så pass lågt att det inte är sannolikt. Och skulle det börja glida i väg åt det hållet så får den väl sänkas ytterligare, för att uppmuntra till mer arbete. Jag tror att det går att göra det där ganska självreglerande.
Mats40: Ja, du har förstått det hela rätt! Men nej, arbetsgivaravgifterna höjs inte nämnvärt. Det är en av finesserna med förslaget. I dag ligger dessa avgifter på 31,42 procent (enl Wikipedia). Snittlönen i Sverige låg på 27 100 kr i månaden 2008 (senaste uppgiften jag hittat vid en snabb sökning). Man får väl anta att den är lite högre nu, men den lönen ger i alla fall en arbetsgivaravgift på 8514 kr i månaden. I vårt exempel blir det alltså 9 000 istället. I praktiken varierar avgiften förstås beroende på lönen, så för arbetsgivare med många låglöneanställda kan det bli en höjning, medan det tvärtom kan bli en sänkning för andra. (Allt detta baserar sig alltså på den något godtyckligt valda siffran 1,5 medborgarlöner i avgift. Säg 1,4 istället så hamnar vi genast någon annanstans. Och åtminstone i dagsläget krävs det betydligt mindre än 1,5 för att systemet skall gå ihop, eftersom en större andel än 2/5 är sysselsatta. Dock skulle det vara skönt att ha lite marginal för fallande sysselsättningsnivå.)
Men dessutom betalar de flesta arbetsgivare ytterligare 5 till 15 procent avgift till avtalsförsäkring och avtalspension. (Detta är inte en skatt och går inte till statskassan, utan är en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter.) Det är ju inte givet att detta skall finnas kvar framöver, eller ha samma storlek, när grundläggande sjukersättning och pension tryggas på annat sätt. Om det finns kvar, å andra sidan, så har vi redan ett färdigt system med vilket man får upp ersättningsnivåerna för de som jobbat ihop till det, utan att det kostar statskassan någonting.
Börjesson: jag tolkade det som att du menade att man ska dra av 6000 kronor från lönen, och höja arbetsgivaravgiften till 9000. Jag menar att man ska låta lönen per månad/timme vara oförändrad och och lägga arbetsgivaravgiften på den, precis som man gör idag.
… eller menar du att man sänker lönen med 6000, lägger på en medborgarlönsavgift på 6000 och på det lägger arbetsgivaravgiften på 9000? Stämmer iofs bättre med 2/5-delar. I så fall får jag svårare att argumentera för att allt ska läggas på lönen, eftersom en 50%ig höjning av arbetsgivaravgiften inte skulle uppskattas av så många företagare.
Min tanke var att bruttolönen sänks med 9 000 kr. Det blir 6 000 netto. Löntagaren får samma pengar i medborgarlön från staten istället, så det är ingen skillnad för honom. De 9 000 betalar arbetsgivaren istället in i arbetsgivaravgift till staten. Alltså ingen skillnad för arbetsgivaren heller, förutom vart pengarna går. Och slutligen betalar arbetsgivaren in 1,5 * 6000 = 9 000 i ytterligare arbetsgivaravgift. Det är även det ungefär samma som i dag. Finansieringen löser sig alltså utan att höja någonstans.
Ok, nu tror jag att jag fattar var haken ligger. Den ligger i det faktum att man, förutom att införa medborgarlön också måste köpa medelklassens sympatier. Vi måste komma ihåg att bidragsnivåerna för vissa kommer upp rätt högt, och det är dessa bidragsnivåer som basinkomsten kommer att jämföras med. Jag tror att man förenklat kan säga att dagens bidrag ligger på 6-18000 kr netto. Där det högsta nog utgörs av föräldraförsäkring. (Utöver detta finns ett antal procent som får noll kronor (en del hemmafruar, kriminella, ungdomar, sannolikt invandrare som inte förstår systemet mm). Plus ett antal som får bidrag, men mindre än 6000, plus runt 250.000 som enbart får studiebidrag på 2500/mån.) Om jag tolkar dig rätt så skall vi ta alla pengarna som nu går till att höja socialförsäkringsnivåerna så att de i många fall ligger på 12-18000 kr, och istället lägga allt på att införa en basinkomst på 6000 kr. Om man gör på det sättet så tror jag också att man inte behöver höja skatten så mycket (dock tror jag att du har fel i att den inte behöver höjas alls, jag tror att det behövs en inkomstskatt på åtminstone 45-55 procent bara för det). Det jag har försökt hantera i mitt inlägg är dock även hur vi skall kunna köpa medelklassen (dvs de som idag har rätt höga socialförsäkringar). Det är därför jag lanserar idén om ett medborgarkonto, som alternativ till att ha många olika socialförsäkringar som toppar upp den i de flestas ögon väldigt låga basinkomsten (alltså, om man jämför med dagens socialförsäkringsersättningar).
M.
Ok. Kanske man inte behöver 55 procents skatt för att införa basinkomst på 6000 kr, om man samtidigt tar bort alla socialförsäkringar och låter alla arbetsgivaravgifter enbart gå till att finansiera basinkomsten. Förmodligen blir det nog betydligt billigare. Men faktum kvarstår, hur skall vi köpa medelklassens röster, som kommer att jämföra basinkomsten med vad de får ut vid tillfällig arbetslöshet, sjukdom, föräldraledighet, pension mm. Som i 9 fall av 10 är högre än 6000 kr…?
Mats33: Ja, grunden i det hela är att det inte skall finnas någon statsfinansierad lönebaserad inkomstersättning. Att det inte är rimligt att staten skall bekosta en sjuk- och arbetslöshetsersättning baserad på lönens storlek har varit så självklart för mig så pass länge att jag kanske inte varit tydlig nog med det i texten. Min tanke är alltså att trygghet utöver basnivån skall bekostas av den enskilde, upp till den nivå denne tycker är önskvärd. Med en ”allmännyttig” inkomstförsäkring som inte förlorar en massa i vinst till försäkringsbolaget, och med den vanliga försäkringsprincipen att man vid behov kan få ut mer än man betalat in i och med att majoriteten kommer att behöva ta ut mindre, så borde det inte behöva bli så dyrt att nå en ”rimlig” ersättningsnivå. (Jag har dock inte räknat på det.)
Men du har säkert rätt i att detta kan bli lite svårsålt till den trygghetsvana allmänheten. Det jag skriver här i bloggen är ju visioner om hur jag skulle vilja ha det snarare än realpolitiska förslag, så jag har inte lagt någon större möda på att fundera över hur man skulle kunna nå dit. Gjorde man det så finge man väl också fundera på t ex hur övergången skulle gå till, så att de som redan kommit en bra bit in i sitt arbetsliv inte skulle behöva börja samla ”trygghetspengar” från noll. Skulle man helt enkelt införa medborgarlönen från och med en viss årskull, och så lever övriga kvar i det gamla systemet?
Jag gillar egentligen din idé med ett medborgarkonto, att den som arbetar får 500 kr extra i månaden, utöver medborgarlönen, som automatiskt pytsas in i ett trygghetskonto. Det ger ju en extra stimulans för att jobba. (Däremot är jag inte jätteförtjust i att det också skulle dras 500 från lönen med automatik. Det borde den anställde snarare få välja själv. Vissa kanske föredrar frihet framför trygghet?) Problemet är som vanligt finansieringen. Skönheten med min variant här ovan är ju att den inte kräver någon finansiering alls. Den statsbekostade delen av ditt medborgarkonto skulle, om jag räknar rätt, gå på i storleksordningen 27 miljarder om året. (Då räknar jag med 4,5 miljoner heltidsarbetande, jag tror det ligger där någonstans.) Var tar man de pengarna?
En källa är pengarna vi i dag betalar till a-kassan. Det är ju väldigt olika beroende på vilken a-kassa man tillhör, om någon, så jag har ingen riktig koll på vad snittet över landet blir. (Jag har pinsamt nog inte ens någon större koll på hur mycket jag själv betalar, slår det mig. Får kolla upp det…) Med medborgarlön slipper man betala a-kassa, då kan man (om man vill) sätta de pengarna på sitt medborgarkonto istället. Där har vi en grundplåt.
Sedan har vi pengarna jag nämnde tidigare, den extra arbetsgivaravgift som förhandlats fram mellan arbetsgivarna och facket, som ligger på mellan 5 och 15 procent. I idealfallet hade jag velat ta bort den, för att få till en sänkning av arbetsgivaravgiften, men man skall kanske inte gapa över för mycket på en gång. Lägger man de pengarna på medborgarkontot, då är vi en bra bit på väg.
Slutligen blir det, om man lägger arbetsgivaravgiften på 1,5 medborgarlöner, ett rejält överskott i systemet. Jag har inte konsulterat någon befolkningsstatistik, men säg att det finns 7,5 miljoner svenskar över 18 år. (Undrar om det inte är lite högt räknat?) Med nivån 1,5 krävs att 3 miljoner av dessa jobbar heltid för att finansiera medborgarlönen. I själva verket är det alltså ca 4,5 miljoner som jobbar. En del av det överskottet bör man kunna använda till medborgarkontot. Och då är vi nog i hamn!
(Faktum är att man får rejäla överskott även på betydligt lägre nivåer än 1,5. Med 4,5 miljoner heltidsarbetare är ”break-even” inte förrän vid 0,67! Det måste förstås finnas rejält med marginal för att folk går ner i arbetstid, men frågan är hur mycket marginal man behöver? Här finns nog pengar att ta om man vill. Dock måste det också finnas pengar för sånt som föräldraförsäkring (som jag vill ha kvar), permanent sjuktillskott och liknande.)
Hej,
Jag kan heta Mats40, istället för Mats33. Passar bättre just nu. Jag skall läsa ditt senaste meddelande nogrannare, men jag kan i allafall säga att jag räknar med att det är betydligt mer än 500 kr som skall dras från lönen i form av obligatoriskt sparande. Idag är det väl drygt en tredjedel som läggs ovanpå lönen. Om bruttolönen är 20.000, så att man får 14.000 i handen, så kostar det väl arbetsgivaren drygt 30.000? Och ovanpå detta dessutom privata försäkringslösningar? Det är detta jag jämför med. Jag tänker mig ca 3-5000 kr som vid heltid dras från lönen i ett obligatoriskt sparande till sig själv (som gör att man får högre ”a-kassa”, ”sjukpenning”, pension, ”sabbatspeng” osv). Men detta är inte pengar som skall dras FRÅN de 20.000 kronorna om det är din bruttolön. Det är pengar som läggs OVANPÅ. Jämför med dagens system där arbetsgivaren betalar in minst 10.000 kr till olika socialförsäkringssystem OVANPÅ din bruttolön på 20.000. Om vi säger att han idag betalar 10.000 OVANPÅ din bruttolön, och han med det här systemet endast betalar 3-5000 kr OVANPÅ – så innebär det en väldigt saftig minskning av lönekostnaderna. Jämför dettamed det som politikerna snackar om, att sänka arbetsgivaravgifterna för utvalda grupper – med endast en bråkdel av samma summa.
PS. Om det blir mycket pengar på medborgarkontot så gör det dels att folk får högre ersättningar, vilket är bra, och dels gynnas arbetsdelning.
Nu förstår jag dig inte riktigt, Mats. Med systemet som beskrivs här ovan betalar ju arbetsgivaren ca 1,5 medborgarlöner OVANPÅ bruttolönen. Därmed blir beloppet i medeltal ungefär samma som i dag. (Dagens arbetsgivaravgift är på 31,42 procent ovanpå bruttolönen.) Där finns inte mer att ta, om man inte skall höja arbetsgivaravgiften vilket jag inte vill.
Ok.
Mitt 6500-kronorssystem (skattefritt)
I mitt system med 6500 kr/mån för vuxna (och 4500 kr/mån för studerande och 2500 kr för barn) tänker jag mig en inkomstskatt på 60 procent. Jag tänker mig också att socialförsäkringarna byts ut mot medborgarkonto. Dessa finansieras huvudsakligen med egna inbetalningar, men staten bidrar också med ca 500 kr/mån under alla månader som folk arbetar minst halvtid.
Dagens arbetsgivaravgifter som är drygt 30 procent på bruttolönen går idag till de olika socialförsäkringssystemen, såsom pension mm. De vill jag sänka radikalt eller ta bort helt. Detta eftersom själva basinkomsten finansieras med den 60-procentiga skatten och medborgarkontot till ca 80 procent finansieras med egna inbetalningar. Möjligtvis kan man ta något symbolisk schablonbelopp i arbetsgivaravgift, men jag tror inte att det behövs.
I vilket fall så blir det på det här sättet mycket billigare att anställa folk, de flesta får radikalt mer än 6500 när de är sjuka, arbetslösa, pensionärer, sabbatslediga osv, och jag tror också det hela går ihop ekonomiskt. I vilket fall så är totalkostnaden för basinkomsten och medborgarkontot 628.5 miljarder. Med 60 procents skatt så tror jag att det hela t.o.m. blir rejält överfinansierat. Detta beroende på att basinkomsten sätts rätt lågt och att det är billigare med medborgarkonto än med den typ av socialförsäkringar vi har idag.
Ditt system 6-7000 kr-system (skattefritt)
– Basinkomsten är i samma storleksordning
– Inget system för hur ”medelklassen” skall köpas (dvs de som idag har socialförsäkringsnivåer som är höga)
– Istället för arbetsgivaravgifter så betalar arbetsgivaren 1.5 medborgarlöner netto, ovanpå bruttolönen. Om vi tar ditt exempel med ML på 6000 och nettonivån 9000 kr så blir 1.5 x 9000 = 13500 kr. De som anställer någon på heltid skall m.a.o. betala bruttolön (som är samma som idag eftersom lönen minskas med 9000, men å andra sidan så betalas dessa 9000 till staten) + 13500 kr. Ett exempel: Vid en bruttolön på 20 000 så blir lönekostnaden 33 500.
Om man sammanfattar så menar du att basinkomst kan införas på 6000 kr utan att höja skatten. Förutsättningen för det är att man låter de som har jobb självfinansiera sin basinkomst genom att lönen minskas med basinkomstens belopp, mot att arbetsgivarna ger beloppet till staten, som i sin tur ger det till löntagarna. Det som du inte har med är något system som gör att ”medelklassen” kan köpas och som gör att bidragsnivåerna känns mer realistiska (7 av 10 tycker nog att t.o.m. 8000-9000 ligger rejält i underkant).
En annan skillnad (tror jag) är att arbetsgivaravgifterna i mitt system kan sänkas eller tas bort helt, medan de i ditt system snarare höjs. Mitt system innebär en utjämning av marginaleffekterna mellan de som har jobb och de som idag går på bidrag. Grovt sett så är marginaleffekterna för de som har jobb 30-40 procent och för de som går på bidrag är de 80-100 procent. Istället tänker jag mig att de blir 60 procent för alla, genom att alla får 60 procents skatt (som kanske skall döpas om till preliminärskatt). Hur det blir i ditt system vet jag inte.
Jag kan tillägga att högerliberaler som i enstaka fall är för grundinkomst motiverar detta med att bidragsfällorna (marginaleffekter för bidragstagare) då kan sänkas. Dvs att det blir mer ekonomiskt lönsamt för bidragstagare att övergå till jobb. Tanken är då att de skall göra detta pga de tjänar pengar på det, istället för att de skall pressas till det genom det byråkratiska systemet (rädslan för att hamna i steg 3-processen och försörjningsstöd). ¨
Det finns dock även en del radikala gröna som ser höga marginaleffekter, i synnerhet för löntagarna, som bra. Lennart Fernström, STH Fria, är en av dessa. Han vill ha höga marginaleffekter för att det inte skall bli för lönsamt att jobba. Han vill att vi totalt sett skall jobba mindre, eftersom mer jobb = mer pengar = mer tillväxt = sämre för miljön. Vi skall ha incitament för att jobba mindre, inte mer, helt enkelt.
Han vill med andra ord, i likhet med tillväxtkritikerna, att ekonomin som helhet skall minska. Jag tolkar honom så att han helst vill att marginaleffekterna för de som har höga inkomster skall vara bortåt 100 procent. Och att det inte gör något om de är 70-75 procent för övriga löntagare. Om man väljer dessa nivåer på skatten så är det inte orimligt att basinkomsten kan läggas på åtminstone 7500, istället för 6500, kanske t.o.m. drygt 8000 om man också kapar bort ”medborgarkontot”.
Här är Storbritanniens uträkning på basinkomst (från 2007).
Klicka för att komma åt Citizen%27s%20Income%20booklet.pdf
”There are various ways of funding a Citizen’s Income. The particular scheme discussed in this booklet is funded by removing tax allowances and reliefs and reducing means tested and contributory benefits. In addition, income tax and employees’ national insurance contributions would be merged into a new income tax. This booklet establishes the viability of a Citizen’s Income funded by income tax, but it could also be part of a wider tax reform package including, for example, a land value tax and/or a carbon tax.
The Citizen’s Income would not be withdrawn as earnings and other income rises, nor would it be reduced by owning assets. Two basic variables – the Citizen’s Income level and the income tax rate required to fund it – would be inherently linked and stable.”
Basinkomsten de föreslår varierar med ålder:
0-18 år, 19-24, 25-64 och 65+. Nivåerna räknas i brittiska pund/vecka. Det verkar låga nivåer, men systemet skall nog inte jämföras med en full basinkomst, utan med den halvfulla variant som diskuterats i Sverige och Finland (basinkomst på ca 4000 kr), där något/några andra bidragssystem – selektivt och socialförsäkringar – blir kvar.
I vilket fall så får jag det till att nivån för 25-64-åringar blir ca 3300 och nivån för pensionärer blir ca 5800 kr.
Råkade snubbla över den här nyheten från TT:
”Statskassan tjänar miljardbelopp på socialförsäkringarna varje år. Och enligt försäkringsbolaget Folksams beräkningar kommer överskottet i trygghetssystemen att vara hela 89 miljarder kronor de närmaste fyra åren, uppger SVT:s Rapport. Det är ett beräknat sammanlagt överskott i föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen, efterlevnadspensionen och arbetsskadeförsäkringen åren 2010-2014. Orsaken till plussiffrorna är att det tas ut mer i avgift än vad som betalas ut. På Folksam menar man att det är olagligt. – Avgifterna ska enbart finansiera själva socialförsäkringarna. Tar man ut en avgift för en sjukförsäkring så ska den inte användas till något annat, det är så lagstiftningen är formulerad, säger Håkan Svärdman, välfärdsanalytiker på Folksam, till Rapport.”
Vet inte vad det skall betyda för våra uträkningar, men det illustrerar väl i allafall att det finns dimridåer i det svenska skatte- och bidragssystemen. Hoppsan, det var visst 90 miljarder mer som betalades in än som betalades ut… Rent demokratiskt är det bättre med system med mer genomskinlighet, antar jag iaf.
Ja, jag såg också det där om de 90 miljarderna. Undrar vad det är som räknas som finansiering då. Tar man alltså ut vissa skatter som uttryckligen skall användas för just socialförsäkringssystemen, snarare än att bara landa lite ospecificerat i den stora statsplånkan? Eller är det kanske just arbetsgivaravgifterna som avses? Intressant hur som helst.
Statsbudgeten som helhet går ju back för tillfället, så den skulle alltså gå ännu mer back om man inte ”norpade” pengar från trygghetssystemen? Är det kanske rent av en avsiktlig manöver från regeringen för att inför valet framstå som bättre än de egentligen är på att hålla ihop finanserna genom krisen?
Du har lite fel siffror i din beskrivning av min variant. Om medborgarlönen ligger på 6000 kr så betalar arbetsgivaren dels den anställdes egen MBL, vilket innebär att 9000 kr av bruttolönen hamnar hos staten istället för den anställde. Men därutöver betalar arbetsgivaren 1,5 medborgarlöner NETTO, alltså 6000 x 1,5 = 9000 kr.
Du har hur som helst övertygat mig om att det behövs lite mer i ersättning än bara MBL-beloppet för att ha en sportslig chans att få ”massorna” med sig. Dessbättre är min variant som sagt rejält överfinansierad, så det finns att ta av. Så här vill jag modifiera det hela:
Arbetsgivarna betalar 1,3 medborgarlöner i arbetsgivaravgift, utöver den anställdes egen MBL. (1,3 alltså, snarare än 1,5. Då får vi i genomsnitt en liten sänkning av arbetsgivaravgiften jämfört med i dag.) Av dessa pengar går 1,1 medborgarlöner till att finansiera själva MBL-systemet. (Det innebär att ca 3,8 miljoner av Sveriges ca 8 miljoner människor över 18 år måste jobba för att systemet skall gå ihop. I dag jobbar ca 4,5 miljoner.) Av de resterande 0,2 medborgarlönerna läggs hälften, ca 600 kr i månaden, på en obligatorisk inkomstförsäkring för den anställde.
Obs att detta alltså är en försäkring. Det betyder att det erlagda beloppet är en premie och inte en insättning på den anställdes konto. Man får bara ut pengar om man blir sjuk eller arbetslös, annars försvinner kosingen in i systemet. Det betyder att den som har stora behov kan få ut betydligt mer än han betalat in, på bekostnad av det flertal som inte behöver hela sin del av kakan. Och givetvis är det fritt fram att själv betala in en högre premie, om man vill ha en ännu högre trygghetsnivå.
De sista ca 600 kr/månad slutligen betalas in till ett obligatoriskt pensionssparande för den anställde. Detta är, till skillnad från inkomstförsäkringen, hans egna pengar. Dock får de inte röras förrän – tja, säg efter att man fyllt 60. Med något så när avkastning borde det kunna bli en skaplig slant att dryga ut medborgarlönen med när man slutat jobba. Eller att dryga ut medborgarlön och vanlig lön med, om man väljer att börja ta ut pengarna innan man slutar jobba.
Men det känns som om det blir lite för mycket siffror nu. Det är väl nödvändigt, antar jag, för att visa att konceptet överhuvudtaget fungerar, men egentligen är det mer principen än detaljerna som är det intressanta. Det som skiljer våra varianter åt är väl finansieringen. Du vill i princip helt avskaffa arbetsgivaravgiften, och istället bekosta allting med en brutalhög inkomstskatt. Jag är inte så förtjust i den varianten. Det gör det mindre intressant att jobba, när man ändå bara får behålla en liten del av det man slitit ihop.
Hej,
Jag skall läsa ditt senaste inlägg nogrannare. Men bara kort om inkomstskatten, 60 procent är lågt i förhållande till de flesta övriga förslag som lagts – till exempel inom Mp. Där har skatter på 70-85 procent föreslagits, för att kunna finansiera nivåer på 8-9000 kr. Om man går mycket lägre än 60 procent i skatt, till exempel ner mot 55 eller 50 procent, så innebär det att reformen inte ökar jämlikheten utan tvärtom att det blir mer ojämlikt. Detta eftersom man inte har råd med så hög nivå då. En sak som jag inte tror att du har tänkt fullt ut på är vad ditt förslag får för konsekvenser när det gäller marginaleffekter. Om du vill mena att det inte spelar någon roll vilka marginaleffekter som uppstår så får du försöka argumentera för det.
mvh m.
Mitt system finansieras med inkomstskatt, det är riktigt. Jag kan också tänka mig lite arbetsgivaravgifter, som sagt, men jag tror att arbetsgivaravgifter eller ej inte spelar så stor roll i sammanhanget. Detta eftersom det man kan få in via inkomstskatter är mycket, mycket mer än det man kan få in via arbetsgivaravgifter.
Har du siffror på vad som totalt kan fås in via 60-procentig inkomstskatt vs vad man får in med dagens skatter och vs vad som fås in med ditt system och vs vad som fås in via arbetsgivaravgifterna i dagens system så vore det bra.
Ditt system verkar finansieras huvudsakligen genom att lönerna sänks med 9000 kr brutto (för heltidsjobb) och genom att socialförsäkringarna ersätts med något som antagligen är mycket billigare. Det som är politiskt knepigt med mitt förslag, och alla ”vanliga” finansieringar, är att inkomstskatten oftast hamnar på 55-75 procent. Men det är nog minst lika knepigt att få gehör för att lönerna skall sänkas med 9000 kr. De fulla konsekvenserna är iaf svåra att överblicka. Och det krävs bra pedagogik.
Det jag funderar på är om du inte stöter på samma problem som alla som försöker att endast ge basinkomst till dem som inte har jobb, dvs marginaleffekterna.
Du ger visserligen basinkomst till dem som har jobb, men samtidigt sänker du deras löner med lika mycket. Så kanske är det mer relevant att säga att du sätter hela lönesystemet i gungning. Men om du kan ange marginaleffekterna för ditt system så vore det som sagt bra, dvs hur mycket får man behålla för varje ökad tusenlapp man tjänar i arbetsinkomst? Idag är marginaleffekterna för bidragstagare 80-100 procent, dvs det lönar sig inte att ta arbete. Och för löntagare 30-40 eller 30-50 procent, eller nåt sånt.
Alternativet är som sagt att inte sänka lönerna, utan att låta skatterna kompensera. Kanske blir effekten densamma, har svårt att överblicka det, förutsatt att även ditt förslag är genomförbart.
Det jag vet är iaf att om man bara tar alla bidrag och delar ut till alla, så kommer man upp i drygt 4000 kr per person. En sådan basinkomst innebär dock att de som inte jobbar får 4000 i inkomst och de som jobbar får sin nettolön + 4000. Kruxet är att dels komma upp i högre grundnivå, minst 6-7000, och dels också ha pengar över så att medelklassen som ofta har bidrag/socialförsäkringsbidrag på mycket högre belopp blir hyfsat tillfredsställd. Det är nog också viktigt att systemet är så enkelt att de flesta kan förstå det.
Beklagar att svaren låter vänta på sig, Mats! Jag har haft lite dåligt med tid. Och det är ett hårt jobb att föra den här diskussionen :), med många detaljer att försöka hålla ordning på. Men väldigt nyttigt samtidigt, att analysera det här intressanta ämnet ur många olika aspekter.
Jag hoppas få till åtminstone något i svarsväg i kväll.
Mats, om man tittar tillräckligt långt ner ”under huven” så är nog våra förslag ganska lika egentligen. Skillnaden är mer i hur de känns och uppfattas. Du vill dra pengarna från löntagaren som skatt, alltså efter att han fått dem. Jag vill dra dem från arbetsgivaren redan innan. Egentligen är det samma pengar, men med min variant kommer löntagaren aldrig att uppleva att de någonsin har varit hans, så han känner sig inte lika snuvad.
(I det följande räknar jag med en skattesats på 30 procent, medborgarlön på 6 500 kr och en arbetsgivaravgift på 1,3 ggr MBL.)
Om en person bara levt på sin medborgarlön, men börjar jobba 20h/vecka; då får han i min variant behålla 70 procent av den halvtidslönen. Att lönen i en tidigare tillvaro, innan MBL infördes, hade varit 4 643 kr/månad högre, det är inget som personen bryr sig om det minsta, han har ju aldrig sett den gamla lönen. Allt han ser är att han genom att börja jobba halvtid får 70 procent av, säg, 10 000 kr/månad extra att leva för, utöver sin MBL. I ditt system får han, om jag förstått dig rätt, istället behålla 40 procent av 14 643 kr/månad (dvs den ursprungliga lönen). I just det här exemplet får vår vän betydligt mer kvar med mitt system än med ditt, men hade utgångslönen varit lägre så hade ditt kanske ”vunnit”. Rent generellt funkar det väl så att ju högre lön, desto bättre är det för löntagaren med min variant än din, eftersom jag drar ifrån samma fixa belopp oavsett lön, medan du drar ifrån 30 procent.
Anledningen till att din skatt landar så högt som 60 procent, det är väl att du helt avskaffar arbetsgivaravgifterna. Detta låter du löntagaren betala, han får alltså totalt sett mindre pengar än innan ändringen. Av en genomsnittlig lön, 27 100 kr, får vår vän med din variant behålla 40% istället för 70%, dvs 10 800 istället för 18 900 kr. Därutöver får han 6 500 i MBL. Han tappar alltså 1 600 kr netto. (Plus då att han måste betala sitt trygghetssystem själv.) Folk med högre lön tappar ännu mer. En sådan pengaförskjutning från arbetstagare till arbetsgivare tror jag skulle bli svår att sälja till allmänheten. Bättre då att ha kvar arbetsgivaravgifterna, åtminstone delvis.
Låt oss titta på en övergång från i dag till min variant av medborgarlön ur några olika perspektiv, det kan kanske vara nyttigt.
Arbetstagare med heltidsjobb:
Hon får sin lön sänkt med 9 285 kr (0,7 * 9285 = 6500). Detta kompenseras exakt av medborgarlönen, så det blir ingen skillnad för henne. Det som skulle kunna påverkas är om hon får sina löneökningar i procent, då blir det ju mindre, i och med att totallönen sänkts. Men det blir väl något för facket att ta tag i.
Vidare ersätts dagens trygghetssystem, 80% av lönen i 300 dagar eller vad det nu är, med en helt ny variant. Utöver sin medborgarlön får hon, om hon inte betalar något extra ur egen ficka, så mycket trygghet som hon lyckats komma upp i genom premier på 650 kr/månad (en tiondels MBL) till den nya försäkringen. Hur mycket det kan tänkas bli vågar jag inte svara på. Men denna försäkring skall alltså vara allmännyttig och inte vinstdrivande, och så mycket pengar (650 * ca 4 500 000 = ca 2,9 miljarder i premier varje månad!) borde kunna ge en del avkastning om det förvaltas väl. Gissningsvis räcker det ändå inte till så mycket som 80% av lönen i 300 dagar, men kanske inte alltför långt därifrån. (Kom ihåg att detta alltså är en solidarisk försäkring, där man kan få ut betydligt mer än man betalat in om man har stora behov.)
Vad gäller pensionen slutligen så får hon, utöver medborgarlönen, ett pensionssparande baserat på 650 insatta kronor per hel månad hon har jobbat. Borde kunna bli en del, tycker jag. (Pensionsinbetalningarna är alltså, till skillnad från sjukförsäkringen, den arbetstagandes egna pengar, som hon kan börja ta ut från någon viss ålder. I princip hade man lika gärna kunnat dela ut dessa pengar direkt och låtit var och en förvalta dem själv, men det finns nog en poäng i att ha ett visst obligatoriskt pensionssparande.) Jag har dålig koll på dagens pensionssystem, det medges, så jag vet inte riktigt vad man kan förväntas få ut efter att ha jobbat heltid i 40 år eller så. Men 40 * 12 * 650 = 312 000 kr i alla fall. En rejäl tillväxt på det så blir det ansenliga pengar. Det finns två stora plus, tycker jag i alla fall, med det här pensionssystemet: Pensionen är inte lönebaserad (varför i hela friden skulle någon få högre pension för att de har haft högre lön, och därmed bättre möjlighet att lägga undan pengar på egen hand?) och den bekostas inte heller av nästa generation. Förutom medborgarlönen sparar man ihop till sin pension helt själv.
Arbetstagare med halvtidsjobb:
Han får sin lön sänkt med 4642,50 kr (hälften så mycket som heltidsarbetaren). Däremot får han förstås fortfarande full MBL, så han tjänar på reformen. Hans trygghetsförsäkring matas med 325 kr/månad (inbetalningarna är förstås proportionerliga mot hur mycket man jobbar). Eftersom han också har hälften så mycket inkomst att ersätta så borde graden av trygghet bli densamma. I pension slutligen får han ju den ovillkorade medborgarlönen som grund, och därtill ett pensionssparande baserat på 325 kr/månad.
Arbetsgivare:
Lönen för varje anställd sänks med 9 285 kr (dvs en medborgarlön brutto). Dessa pengar betalas istället in till statskassan, så det gör ingen som helst skillnad för arbetsgivaren. Därutöver skall det betalas en arbetsgivaravgift på 1,3 medborgarlöner netto, dvs 8 450 kr, för varje heltidsanställd. För deltidsanställda blir det förstås en procentandel av avgiften. Detta istället för dagens avgift på 31,42 procent av bruttolönen. I snitt bör detta bli aningen billigare (snittlönen 2008 låg alltså på 27 100 kr, i dag rimligen något högre). Det varierar dock från arbetsgivare till arbetsgivare om man tjänar eller förlorar på det.
Något jag inte har funderat färdigt på är hur det blir med sjuklönen. I dag betalas denna av arbetsgivaren de första två veckorna, tror jag det är. Skall detta gälla även i fortsättningen? Betalar man då även full arbetsgivaravgift under sjukperioden? Den anställdes trygghetsförsäkring lär ju hur som helst räcka längre om arbetsgivaren tar första smällen…
Staten:
Hela bidragssystemet utom föräldraförsäkring och barnbidrag tas bort och ersätts med medborgarlön, med dess vidhängande trygghetsförsäkring och pensionssparande. Systemet är självfinansierat så länge 3,8 miljoner eller fler heltidsarbetar. I dag är det 4,5 miljoner. Föräldraförsäkring och barnbidrag borde i nuläget kunna uppbäras av överskottet i systemet, men om antalet heltidsarbetande sjunker kanske detta blir en utgift för statskassan. (Jag får medge att jag inte har räknat på vad FF och BB kostar.)
Därutöver blir det en rent gigantisk förenkling av administrationen, när a-kassa, socialbidrag, bostadsbidrag, studiebidrag och allt vad det heter försvinner. Det som blir kvar är system för att hjälpa arbetslösa och sjuka tillbaka till arbetslivet, system för att ta över ekonomin för personer som omyndigförklarats och pga t ex missbruk inte klarar att sköta sig själva, och dessutom något system med behovsprövad extra sjukpeng för dem som är långvarigt eller permanent oförmögna att arbeta. Men det allra mesta av den sociala apparaten kan alltså tas bort. Jag har inte den blekaste aning om hur mycket samhället sparar på det, men det måste handla om många miljarder.
Bra att du tänkt igenom lite mer. Skall läsa och återkomma. Föreslår 60 procent dels för att få ett överskott som kan användas till grön omställning, och dels för att 60 procent ger en jämnare inkomstfördelning än 50 procent. 60 procent är alltså lite överfinansierat, åtminstone om man inte har vanliga socialförsäkringar på toppen utan snarare någon form av medborgarkonto (som gärna kan gynna uttag av sabbatsperioder, dvs arbetsdelning). Jag är för övrigt inte heller främmande för 62.5 procent, men runt 60 tror jag att det är bra att ligga. Också för att det inte är bra om folk jobbar för mycket, för mer jobb = mer stress och mer konsumtion = sämre för miljön osv. Lagom är bäst. Dock gärna obegränsat med ideellt och frivilligt arbete inom sociala sektorer, kultur mm. Som automatiskt ökas med BI.
PS. Finns det någon artikel som du kan hänvisa till, som utvecklar den här finansieringsmodellen, t.ex. vid basicincome.org?
Nej, finansieringsmodellen är helt och hållet min egen. Jag hade inte läst på något om andra medborgarlöneförslag innan jag skrev inlägget (och inte särskilt mycket efteråt heller). Det är självklart fullt möjligt att någon annan har föreslagit samma modell, den är ju trots allt ganska enkel, men jag har ingen känd förlaga att hänvisa till.
Jag tror att du har räknat fel, att det inte går att finansiera en medborgarlön på 6500 kr på det sätt som du föreslår. Men jag kan ju också ha fel, dvs att du räknat rätt. Angående bruttolönen 10.000 kr så tycker jag att det faller sig rimligt att nettoinkomsten då blir runt 10.000. Man kan pressa upp den till 10.500 (som i det här fallet), eller kanske till 11.000, men inte så mycket högre. Jag tror att det blir för dyrt helt enkelt. Angående bruttolönen 27.000 kr, som jag gissar ger ca 17-17.500 i nettoinkomst idag. Ja, angående den, så är det för mig en överklassgrupp som jag definitivt inte är ute efter att gynna. Mitt fokus ligger på dem som har bruttoinkomster från arbete på 0-20.000 kr per månad, dvs outsider-grupperna.
Det är svårt att på rak arm ta ställning till din modell. Men rent spontant vill jag nog inte ha ett system där det blir tydligt exakt hur många ”arbetslediga” som ”försörjs” per ”arbetare”. Dels eftersom det är fel att tänka i de termerna överhuvudtaget, bl.a. för att det snarare är så att det är de som har jobb som är gynnade i samhället, än tvärtom. Och dels för de konsekvenser som ett sådant tänkande leder till i form av ett sluttande plan. Men om man ändå skulle ha ett sådant system, och säga till varje arbetare att du försörjer samtidigt 1.3 personer som inte jobbar, och som inte behöver stå till arbetsmarknadens förfogande pga medborgarlönesystemet. Då tror jag att de skulle säga nej tack till reformen. Inte för att reformen inte är bra, utan för att det bäddar för ett nej om man framställer reformen på det sättet. Framställ hellre reformen som ett sätt att göra så att betydligt fler än idag kommer att jobba minst halvtid, och försök att undvika finansieringsmetoder som gör det alltför lätt för kritikerna, och folk i allmänhet, att vinna slaget genom ett enkelt nej. Det här var kanske inte en bra kritik av ditt förslags tekniska utformning, men det var det bästa jag kunde åstadkomma för ikväll.
Mats, om jag har räknat fel så får du hemskt gärna visa på det. Tills vidare väljer jag förstås att tro att jag har rätt!
Att bruttolön 27 100 skulle vara en överklassgrupp kommenterar jag inte ens. Det var som sagt snittlönen i Sverige 2008. Rent generellt så har vi nog olika målsättning med våra medborgarlöner. Jag är ute efter att förbättra grundtryggheten för dem som har det sämst, ta bort all förnedring kring att behöva stöd från det allmänna, men samtidigt öka friheten för alla, oavsett lön eller hur mycket man jobbar. Att detta kan uppnås utan att det kostar något extra för någon är rätt anmärkningsvärt. Någon utjämningseffekt mellan arbetande och arbetsfria är jag däremot inte ute efter. Jag tycker att det skall löna sig att jobba, och löna sig att utbilda sig och ta ett mer kvalificerat jobb.
Visst är det tydligt i mitt system att den som jobbar bekostar medborgarlönen för den som inte gör det. Men eftersom alla har möjlighet att göra samma val, att sluta jobba och leva på MBL om de hellre vill det, så ser jag inte det som ett problem. Jobbar man så bidrar man till att systemet fungerar, men får det samtidigt mycket bättre själv.
Vad beträffar den inkomstförsäkring och pensionsförsäkring som du övertygade mig om att införa för den som jobbar så skall jag uppdatera inlägget med de detaljerna. Någon gång när jag får tummen ur, vill säga… 🙂
27000 i bruttoinkomst i lön är definitivt överklass, och jag kan visa varför jag tycker det. Vi är 9 miljoner i Sverige. Av dessa så är det bara ca 5 miljoner som är i arbetsför ålder. Av dessa så är det, om man räknar alla, ca 2 miljoner som inte har riktiga heltidsjobb och dessutom är närvarande på jobbet. Dvs om man räknar alla som studerar, alla som bara jobbar deltid, alla officiellt arbetslösa, alla officiellt sjuka, alla i ”åtgärder”, alla föräldralediga, alla socialbidragstagare, alla som inte ingår i statistiken av olika anledningar (hemmafruar, utförsäkrade, kriminella mm). Ok, säg alltså att vi då har ca 3 miljoner kvar. Av dessa har det stora flertalet 17-27 000 kr. Det är de flesta inom offentlig sektor som ligger i dessa lönelägen, plus företagare som är hyfsat lyckade. Säg att 75 procent ligger där. Om du inte håller med om den siffran kan du ta och kolla lite på den här statistiken: http://www.skolporten.com/art.aspx?id=14mhO (som visar lönelägen inom skolverksamhet, och det är inte troligt att andra offentliga verksamheter har särskilt mycket högre lön). I vilket fall. Merparten av de resterande 25 procenten fördelas rimligen på dem som har hyfsade, men inte ultrahöga löner (27-35000), de som har riktigt bra löner (35-80.000), samt de småföretagare och andra som bara får ut några enstaka tusenlappar, typ 5-15000. Exempelvis tjänar de flesta telefonförsäljare och andra outsidergrupper, inte särskilt mycket vid heltid. Typ 5-10.000 kr. Men låt oss ändå anta att det finns fler riktigt högavlönade än telefonförsäljare. Dvs att av de 25 procent som inte ligger mellan 17-27 så är det 20 procent som har över 27000 (och somliga mycket över, för att statistiken skall gå jämnt upp) och bara fem procent som har under 17000 (vilket jag tror är rejält underdrivet). Om vi nu tänker oss den höglönegruppen som helhet (dvs de som har 27000 eller mer i bruttolön), och försöker sätta den i perspektiv till något så kan man dels sätta den i perspektiv till gruppen som har lägre löner och dels sätta den i perspektiv till alla som bor i Sverige. Om vi väljer det första synsättet så tror jag att max en av fyra är höginkomsttagare och tjänar över 27000. Och bara det faktumet tycker jag gör att man kan säga att det är en överklass om man ligger på 27000 kr. Särskilt i förhållande till ungdomar, där säkert max en på tio eller en på 20 har riktiga heltidsjobb med den lönen. Om man ser det i relation till hela bofolkningen så blir det än tydligare att det är en överklassgrupp. För då blir det 600 000 personer av nio miljoner som har den bruttoinkomsten (20 procent av tre miljoner). Dvs bara 6.5 procent av befolkningen.
Exakt vad man skall sätta det i relation till kan ju diskuteras, men även om vi undantar barn och pensiärer, och bara räknar de ca 5 miljoner som är i arbetsför ålder, så blir ju rimligen andelen som har 27000 kr i bruttolön eller mer ganska liten. Typ 600 000 / 5 miljoner = 12 procent. De som ”bara” tjänar 27000 är förstås inte jättemycket överklass, men som jag förstår vårt samhälle så är det bara typ 10 procent som har högre bruttolöner än så och typ 75 procent som har lägre löner. Om man också tar hänsyn till att det är snudd på överklass numera att överhuvudtaget ha ett heltidsjobb (inlasat och i formen av tillsvidareanställning), med tanke på att det som jag fattar det bara högst är tre miljoner som har det, förmodligen ännu färre, eftersom otrygga heltidsjobb säkert också kommer in i de tre miljonerna heltidsjobb, så… ja, därför tycker jag att det är överklass med riktiga jobb med bruttolönen 27000 kr.
PS. Innan jag kan ta ställning till din modell behöver jag nog höra någon oberoende röst om det också. För det är ganska annorlunda, och det är svårt att göra bedömningen själv .
Här är en ganska bra lönestatistik:
http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____149077.aspx
Bl a kan man se att 10 procent av samtliga anställda 2008 hade en snittlön på över 38 200 kr. 25 procent hade en snittlön över 29 000 kr.
Men vad som är överklass och inte är egentligen en rätt ointressant sidodiskussion. Jag är som sagt inte ute efter någon utjämningseffekt, utan av förbättrad grundtrygghet och ökad frihet. Jag tycker att min variant av medborgarlön (om jag nu inte har räknat fel!) åstadkommer detta.
Jag håller med om att din modell, eftersom den liknar min genom att vi båda tänker oss 6-7000 kr som grundinkomst, verkar bra. Dock är den så pass ovanlig att det är svårt att säga så mycket mer. Det behövs fler som kommenterar. I vilket fall så tänker jag mig samhället som en överklass, vilket är de som har fasta heltidsjobb med lön på 20-25000 kr och därutöver, och en underklass, vilket är de som har osäkra jobb, deltidsjobb, lågbetalda jobb, eller är helt utan jobb. Varje form av grundinkomst gynnar de som idag är helt inkomstlösa, och de flesta former gynnar de flesta som har låga löner, är deltidsarbetslösa osv. Dvs grundinkomst gynnar underklassen mer än överklassen. Grundinkomst är på så sätt ideologisk redan i sin karaktär, med den reservationen att det också gör att göra nyliberala former om nivån sätts riktigt lågt osv.
Apropå om vi skall höja eller sänka arbetsgivaravgifterna i samband med basinkomstreformen så hittade jag den här uppsatsen,
Klicka för att komma åt miljopartietliberalerna.pdf
där Mp granskas kritiskt. Den inleds såhär:
”Nyligen beställdes en opinionsundersökning där svenska företagare bedömde de olika förslag som partierna driver för att få fart på företagandet. I undersökningen, som beställdes av Företagarna, framkom att det mest populära förslaget var en sänkning av arbetsgivaravgiften med 10 procentenheter upp till en lönesumma på 2,5 miljoner kronor. I samma opinionsundersökning kunde vi läsa att de som driver företag har betydligt större förtroende för Allianspartierna än oppositionen. Men förslaget kring sänkt arbetsgivaravgift, som sågs som viktigt av fler än 60 procent av de tillfrågade företagarna, kom inte från Allianspartierna utan från Miljöpartiet. Under senare tid så har Miljöpartiet alltmer positionerat sig som ett parti som värnar om ett konkurrenskraftigt företagsklimat. Per Bolund, ledamot av näringsutskottet och näringspolitisk talesperson för partiet, har exempelvis utmärkt sig som en av de främsta förkämparna för regelförenklingar.”
Jag har inte läst hela uppsatsen, men inledningen antyder iaf att sänkta arbetsgivaravgifter, som bör bli konsekvensen av min finansieringsmodell, är ganska bra.
Jag har nu uppdaterat själva inlägget med den obligatoriska inkomstförsäkring och pensionssparande som diskuterats i kommentarerna.
En intressant diskussion om medborgarlön i allmänhet och det här förslaget mer specifikt finns i kommentarerna till ett inlägg på Birger Schlaugs blogg:
http://schlaug.blogspot.com/2010/07/inga-kommentarer.html
Hej! Här kommer mitt förslag. Jag kallar det för Grundlön. Ett villkorslöst ”bidrag” tror jag inte på. Att genomföra mitt förslag skulle möta mycket motstånd från etablissemanget, men inget jämfört med det ”kravlösa” förslaget. Mats Höglund (som skrivit många kommentarer på denna sidan) har koll på mitt förslag. Vi har haft en hel del kontakt sedan några år tillbaka. Mitt förslag kostar inte mer än nuvarande system gör. Dessutom har jag räknat med 35 % skatt för alla (förutom de med 420 000 kr/år som får betala 10 % på överskjutande belopp). Dessutom ger detta system oerhörda fördelar för företagare eftersom det är en form av subventionering. Konkurrensfördelar mot låglöneländer blir följden. Företag behöver inte flytta ut tillverkning till andra länder t.ex Baltstaterna eller Polen.
Beskrivning: Har kontakt med några som eventuellt kan tänka sig att starta ett nytt parti med radikala förändringar och mot ett rättvisare samhälle. Något liknande har troligen inte varit på gång tidigare. Ett parti som inte passar in på något av nuvarande partier men med influenser från de flesta. Största frågorna är rättvisan, omsorg och miljö och att få folk i en meningsfull sysselsättning. Läs mera i mitt förslag om ”Grundlön” (kallade det förr för medborgarlön).
Contact Info
Email: teaolsson@gmail.com
SYSTEMÄNDRING; GRUNDLÖN (TIDIGARE KALLAT MEDBORGARLÖN)
Ännu ej helt bearbetat. Helst ser jag att ett etablerat parti tar till sig mitt förslag. Om socialdemokraterna gjorde det så skulle det vara det bästa, eftersom ideologiskt ligger de näst närmast mig och är ett parti med stor förankring i svenskarna. Det näst bästa alternativet är om miljöpartiet antog min idé. De ligger nog närmast mig ideologiskt. Men de är ett litet parti och har svårare att förankra en så radikal förändring som mitt förslag skulle innebära. Givetvis skulle det allra bästa vara om alla partier skulle anta mitt förslag. Det är ju nästan nödvändigt att en klar majoritet är för förslaget. Det skulle inte fungera om det efter en mandatperiod skulle vara en ny majoritet som vill ta bort medborgarlönen (grundlönen). Det är en stor systemförändring. Något liknande har inte hänt i Sveriges moderna historia, mig veterligen. Kanske inte någonstans i världen.
Bakgrund:
Jag har letat fram följande uppgifter från regeringens sidor på nätet;
Kostnad för arbetslöshet, sjukfrånvaro, pensioner, förtidspension, studiestöd, bostadstillägg för pensionärer, arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt kostnad för skillnaden mellan grundlönen och nuvarande lön för offentligt anställda uppgår till c:a 665miljarder kronor. Dessutom lånar staten ut ca: 22 miljarder i studielån.
Förslag:
Alla svenska medborgare från 19 år och äldre, får en grundlön på 14000 kr brutto (9100 kr netto) per månad.
Det innebär att alla privata arbetsgivare ”slipper” betala 14 000 kr/mån av den anställdes lön. Ett exempel; En anställd tjänar 24 000 kr/mån. Staten betalar 14 000 kr/mån av lönen och arbetsgivaren betalar 10 000 kr/mån. Nettot för den anställde blir samma, men för arbetsgivaren blir det en enorm skillnad på lönekostnaden. Utöver detta så betalar arbetsgivaren arb. giv. avg. med ca: 33 % på lönesumman 24 000 (i detta fallet) Det innebär ytterligare nära 8 000 kr/mån. Dessutom skall arbetsgivaren sätta av en summa om 3000 kr/ mån (varje arbetstagare kan utöver detta göra egna avtal om en större insättning).Se nedan om detta*. Totalt ger det en kostnad för arbetsgivaren på 10 000 + 8 000 + 3000 = 21 000 kr /mån. Idag betalar de 24 000 + 8 000 = 32 000 kr /mån. Det är en minskning med 11 000 kr / mån för arbetsgivarna. *Dessa pengar ( de tre (3) tusen kronorna ) skall sättas in på ett personligt konto för den anställde. Han/hon får endast använda dessa vid längre sjukfall (t.ex. över 1 vecka eller 2 veckor ) eller vid arbetslöshet (längre än en vecka) för att fylla upp gapet mellan grundlönen och sin vanliga lön. Det räcker förmodligen inte till att helt täcka gapet, men blir ändå till hjälp för den anställde. Idag ligger maxsumman ungefär vid 12 000 kr netto. Det kan ev. täcka det mesta för de flesta när de har jobbat i ett antal år. Det är värre för de yngre, men å andra sidan så har de inte dragit på sig så stora kostnader ännu i livet. De har ju till exempel sluppit studielån med mitt förslag. Dessa sparade pengar som arbetsgivaren har sparat för den anställde är personliga pengar som inte kan användas av andra. Vid dödsfall betalas hälften ut till efterlevande. Vid pensionering får den anställde hälften av sparad summa. I båda fallen går andra hälften till en särskild pott som används vid speciella situationer, t.ex. när ett företag lägger ned sin verksamhet på en liten ort och många blir arbetslösa. Då kan pengarna användas som hjälp för någon som vill starta ett nytt företag på orten.
Skattesatsen sätts till 35 % för löner upp till 420 000 kr. De med inkomster över denna gräns får betala 10 % extra i skatt på överskjutande del. Detta förslag skulle, som ni förstår, göra det oerhört lönsamt för företagen att anställa fler/ha kvar ev. personer som annars fått sluta. Läste idag, 25 april 2008 t.ex. om Volvo som ev. tvingas säga upp 2 000 st. medarbetare. Med mitt förslag skulle Volvo årligen (de första 5 åren, se nedtrappning här nedan) spara drygt 4 miljarder. Deras förlust för förra året beräknades till 900 miljoner. Det är ju lätt att räkna ut vilken skillnad det skulle göra med mitt förslag.
Alla som i nuläget är i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller öppet arbetslösa skulle automatiskt få en, vi kan kallade det, samhällstjänst. De som är sjukskrivna pga att de inte klarar av sina ordinarie arbeten skulle också få s.k. samhällstjänst med uppgifter som de kan klara av att utföra. Under tiden de är i samhällstjänst (med lön på 14 000 kr /mån brutto) söker de arbeten på den privata marknaden eller inom den offentliga sektorn. En del har eller kommer att ha extra försäkringar utöver ovanstående ”extrapott” för att kompensera skillnaden mellan grundlönen och den vanliga inkomsten. Detta innebär att ingen är ”arbetslös” utan att alla har ett arbete att gå till och ha känslan av att man gör något nyttigt. Socialbidrag, bostadsbidrag, a-kassa och vissa andra bidrag (allt är inte bidrag, arbetare har betalat in avgifter) försvinner eller minskar. I stort sett skall alla avdrag tas bort. Dessutom kan en avtrappning till de privata företagen ske på följande sätt: (då kommer statens utgifter att minska något, och det kommer ändå att vara väldigt fördelaktigt för de privata företagen) Efter 5 års anställning så sker en avtrappning av bidraget (grundlönen) med 12ooo kr per år (alltså 1 000 i månaden) i 7 år. Det innebär att företagen fortsatt har en subvention på 7 000 kr per månad minus de 3 000 kr de sparar på den anställdes separata konto. Slutsubventionen blir alltså (efter 11 år) 48 000 kr per år och anställd. Det motsvarar en minskning med ca: 27 kr/timme i lönekostnad. Det måste ses som en bra fördel för företagarna. Så här ser tabellen ut:
År Grundlön Sparbuffert Nedtrap./ mån Nettosubv.
1-5 14 000 3 000 0 11 000
6 14 000 3 000 1 000 10 000
7 14 000 3 000 1 000 9 000
8 14 000 3 000 1 000 8 000
9 14 000 3 000 1 000 7 000
10 14 000 3 000 1 000 6 000
11 14 000 3 000 1 000 5 000
12 14 000 3 000 1 000 4 000
2
Följder:
Först och främst skulle det bli ett otroligt uppsving för svenskt näringsliv. Lönekostnaderna halveras i princip för företagen de första 5 åren och därefter följer avtrappningen (se ovan).
Det skulle dessutom göra det onödigt för företag att flytta verksamheter utomlands. Investeringar och nystartade företag skulle förmodligen skjuta upp som svampar ur jorden. Utländska företag skulle troligtvis vilja starta verksamhet här. Pensionärerna (de som nu är pensionärer) skulle också få en förbättring. Det är inte många av dem som idag har ett netto på 9 100 per månad. Dessutom om de har arbetat i detta system och lyckligtvis varit friska och klarat sig från arbetslöshet, så har de en sparad slant från sitt ”speciella” konto som arbetsgivaren har satt in pengar på. Gäller de som blir pensionärer när förslaget har verkat i ett antal år.
En annan vinst som inte är att förakta, skulle vara den att studerande inte behöver studiestöd eller studielån. Köpkraften hos dessa skulle öka drastiskt, men även möjligheten att spara t.ex. för framtida boende. Det skulle dessutom medföra att den privata skuldbördan, som vi svenskar har, skulle minska.
Ytterligare en följd är, att med de minskade lönekostnaderna för företagen, skulle det vara möjligt att införa lärlingsplatser med mentorer på företagen. Detta i sin tur skulle medföra att, som det nu är, skoltrötta ungdomar som går ur nian inte behöver känna sig tvungna att fortsätta på gymnasiet. Där många av dessa elever (tyvärr) hamnar på det individuella programmet som står för en av de största kostnaderna inom gymnasieskolan. Dessa pengar kan användas till barn i lägre skolålder istället. De som senare i livet känner sig redo för att läsa vidare skall då kunna gå på ett väl fungerande komvux.
Kostnader:
Vad skulle då notan bli för denna omfattande förvandling av Sverige?
Enligt vad jag fått fram så skulle grundlönen omfattas av c:a 7 miljoner personer (19 år och äldre). Var och en får 9 100 kr/mån, vilket ger en årskostnad på 109 200 kr per person. Detta innebär en årskostnad på c:a 760 miljarder. Nu (2008 jan) har kostnader för sjuka och arbetslösa sjunkit. Men socialbidrag kan ha ökat (det är rimligt att anta eftersom inkomsterna har minskat för dessa grupper, för en del ganska mycket). Kostnaden ovan är beräknad på att summan betalas till alla hela tiden. Så är inte fallet nu. Avtrappningen kommer att minska kostnaden en hel del. Har inte hunnit med att räkna på det ännu. Hur mycket ett eventuellt underskott på skillnaden mellan kostnaden för grundlön och kostnaden för nuvarande utgifter skulle bli är svårt att säga. Man får också ta hänsyn till att ett stort antal arbetstillfällen inom de områden som skulle försvinna (eller minska) som nu sysslar med a-kassa, sociala, CSN m.m.. Dessa skulle istället kunna få arbete inom den privata marknaden eftersom jag tror att företagandet skulle öka med denna omvandling av systemet. Då kommer också andra positiva ekonomiska faktorer att påverka statens budget, så att det faktiskt inte blir något underskott utan istället t.o.m. kan bli ett växande överskott. Dessutom, som jag beskrivit ovan, så försvinner eller minskar en del av alla bidrag och avdrag som nu finns.
Slutkommentar:
Jag vet att för många (särskilt de som är inne i nuvarande systemtänkande) låter detta som en utopi. Det som är intressant är, att jag har pratat med rätt så många människor om mitt förslag, och till min förvåning, eftersom en del av dem är politiker, så har många sagt att det verkar vara ett möjligt system.
Hoppas på att få många kommentarer angående mitt förslag.
Hör gärna av er till mig! Min e-postadress är: teaolsson@gmail.com
GRUNDLÖN
Här är beräkningarna bakom förslaget; Summorna är ungefärliga.
Kostnad för pensionärer 150 miljarder
Förtidspension 50 miljarder
Sjukfrånvaro 150 miljarder
Arbetslöshet 150 miljarder
Arbetsmarknadspolitik 70 miljarder
Studiestöd 20 miljarder
Bostadstillägg för pensionärer 10 miljarder
Socialbidrag 10 miljarder
Offentligt anställda 1 380 000 á 108 000 = ca:150 miljarder #
Totalt: 760 miljarder
3
# Denna kostnad finns redan för dessa, alltså kan man i praktiken minska kostnaden för Grundlönen med samma summa. Jag har istället lagt in det som kostnadsbesparing.
Problem ;
Möjlighet att klara sig på 9100 kr netto per månad?
Har man arbetat en viss tid så blir inkomsten större vid eventuell sjukdom eller arbetslöshet. Se ovan om arbetsgivaren som betalar in 30 % av det som överstiger 14 000 per månad, dock minst 3 000 kr per månad. Annars skulle det ställa till problem för de som har skaffat familj (med barn) samt villa eller bostadsrätt.
Arbetsgivaren betalar ju självklart in sociala avgifter ungefär som nu. De har ju fått en lönekostnadsminskning med 14 000 kr/månad (i mitt exempel), så det bör de klara av.
Dessutom finns den s.k. ”potten” att tillgå. Se ovan!
Skapar Grundlön inte arbetsovillighet?
Nej. Ett krav på ”Samhällstjänst” läggs in.
Är det inte en risk att offentliga sektorn bara anställer folk med ”samhällstjänst”?
Detta är kanske den svåraste nöten att knäcka. Men jag tror att det går om arbetsledare, personal och fackliga representanter tillsammans går igenom vilka ordinarie tjänster som behövs. Alla måste inse att samhällstjänsterna är en bonus som finns för att dessa människor (långtidssjuka och arbetslösa) skall få en bättre självkänsla och känna att de gör en meningsfull insats. Dessutom, med de lättnader som den privata marknaden får, så tror jag att många nya företag kommer att startas, samt att etablerade företag utökar sin verksamhet.
Utöver detta så tror jag att betydande besparingar görs om ungdomar får tillbaka en framtidstro på ett framtida yrke (kanske flera förresten). Det tror jag att de får genom att införa lärlingsplatser (från 16 år och med mentorer) för de elever som inte vill läsa på gymnasiet pga. att de inte har mognaden just då, inte intresse för att läsa vidare, eller inte har den teoretiska kapaciteten. De flesta av dessa hamnar på det individuella programmet. Om gymnasiet görs om så att fler praktiska linjer (även 2-åriga) införs, så skulle det ind. programmet i praktiken kunna tas bort. Dessa ungdomar skall, om någon av ovan nämnda orsaker ändras, ha möjlighet att läsa på ett väl fungerande komvux.
Vad består besparingen på detta då av? Jo följande;
Idag är det individuella programmet ett av de dyraste linjerna på gymnasiet. Där är en besparing. Dessutom tror jag att de här ungdomarna kommer att känna en trygghet i att ha ett arbete som de måste sköta. Det finns då inte tid att driva runt i gäng (med kriminalitet och missbruk som följd ibland, med alla de kostnaderna som det drar med sig). De pengar som sparas till följd av minskningen (eller ev. försvinnandet) av det individuella programmet skall läggas på 1-5 årsverksamheten och de lägre årskurserna i grundskolan anser jag.
Resterande besparingar som görs används som minskning av skillnaden på kostnaden för Grundlönen och de ovanstående utgifter som nu finns (som jag har hittat).
Den allra största vinsten (inte i pengar förstås) är att ungdomarna förmodligen kommer att må mycket bättre, stärka sin självkänsla och utvecklas till ansvartagande vuxna så småningom.
Jag har många fler idéer och tankar när det gäller hur t.ex. skolan skall kunna förändras, hur energibesparningar kan göras samt hur kollektivtrafiken skall se ut. Detta har jag dock inte tid med att få ned på pränt just nu. Det får jag arbeta vidare med.
Hej,
Det är svårt att få överblick över ditt förslag Tommy om du inte kan sammanfatta det.
[…] Uppdatering: Jag tipsades om Jimmy Sands bloggpost Den gröna Möllerlinjen samt En medborgarlön som faktiskt fungerar. […]
Alla dessa förslag må verka bra vid första anblicken men skulle snart leda till att människor skiter i att jobba vitt, lever på medborgarlönen och sen gör några små enkla svartjobb eller liknande i månaden för att skaffa sig de där sista tusenlapparna. Det leder då till att hela ekonomin stagnerar. Människan är av naturen lat och behöver man inte jobba så kommer folk inte heller att göra det.
Jag tror du har fel, Martin. De flesta av oss är vana vid en betydligt högre levnadsstandard än så, och är villiga att jobba för att upprätthålla den. Många trivs dessutom med att jobba och upplever att det ger mening åt tillvaron. Kanske skulle vi sänka vår genomsnittliga arbetstid lite grann, men det ser jag bara som positivt. Det finns ju många arbetslösa som gärna fyller upp de hål som uppstår på det sättet.
Sedan bör ett sånt här system kanske förses med någon reglering så att medborgarlönen justeras uppåt eller nedåt beroende på balansen mellan arbetskraft och arbetstillfällen. Men det går säkert att lösa.
Svartjobb ska naturligtvis bekämpas, men det finns ingen anledning varför sådana skulle bli varken fler eller färre med ett sånt här system än det är i dag.
Rätt bra förslag,.
men de hela faller på människans förmåga att anpassa sig till latare dagar,
jag skulle kunna gå ned på 6000 i månad. flytta ihop med några kompisar, och sedan vara bort rest 6 månader per år och leva på 6000 i spanien eller thailand…
Det skulle oxå innebära massa nya medborgare som vill ha dessa 6000 kr i månad som är vana vid mycke mindre i deras egna krigsdrabbade länder… de bor redan flera i en lägenhete… förstå…en famlj med 2 vuxna, 3 barn över 18 som bor hemma.. 30 000 papp där och de bor billigt hela Ashmed familjen….
Durable, jag tror inte att särskilt många skulle låta sig nöja med den levnadsstandard som bara medborgarlönen skulle räcka till i Sverige. I alla fall inte långa perioder, däremot skulle folk säkert ta sabbatsår och liknande betydligt mer än i dag – för att studera eller resa eller kanske bara för att varva ner. Men med tanke på hur låg andel av den tillgängliga arbetskraften som faktiskt jobbar i dag så finns det stora fördelar med om vi blir bättre på att dela på jobben. Men som jag nämnde i svaret till föregående kommentar finns det kanske anledning att fundera över att bygga in en regulator som justerar medborgarlönen upp eller ner beroende på förhållandet mellan arbetskraft och arbetstillfällen.
Däremot har du nog en poäng i att det finns en risk att folk skulle bosätta sig i låglöneländer (med varma stränder!) där samma medborgarlön räcker mycket längre. Sånt finns det kanske skäl att bygga in spärrar mot. Kanske kräva personlig inställelse varannan månad eller nåt för att få fortsätta att kvittera ut sin MBL? De dyra resorna från Thailand skulle då snabbt punktera den typen av leverne…
Vad gäller invandring så anser jag dels att vi i dag tar emot alldeles för många, mycket fler än vi klarar att integrera. Dels tycker jag också att vi delar ut medborgarskap alldeles för lättvindigt. Som ett första steg bör det befängda konceptet med dubbla medborgarskap förstås avskaffas. Jag håller med om att invandringsfrågan måste ses över innan man inför medborgarlön, annars går det illa.
Jag har f ö gett luft åt mina åsikter i invandringsfrågan i en annan post här på bloggen.
[…] Jag tipsades om Jimmy Sands bloggpost Den gröna Möllerlinjen, En medborgarlön som faktiskt fungerar samt Opassandes inlägg från 2007 om man verkligen måste […]
Intressant tanke och väl värd att diskuteras.
Spontant tänker jag att det finns så enormt mycket viktigt som behöver göras i samhället så varför inte koppla ersättningen till någon form av jobb som behöver göras.
Det behövs enormt mycket för att skapa en grön omställning i samhället. Om den som får medborgarlön kan utföra arbete som är till godo för samhället så skulle omställningen till ett hållbart samhälle gå betydligt snabbare.
håller helt med i det du skriver..problemet kan bli övergångsregler för dom som nyss gått i pension eller har väldigt låg pension..men det kanske finns en lösning på det..
Ja, det går förstås inte att bara tvärt byta system över en natt. Man måste slussa in det gradvis. Jag har inte tänkt så mycket på detaljerna, men jag är övertygad om att det går att lösa så att det blir rättvist även för folk som helt eller delvis tjänat ihop till sin pension enligt det gamla systemet.
[…] Medborgarlön borde vara en självklarhet i ett modernt och humant samhälle. https://svenskavisioner.wordpress.com/2010/06/14/en-medborgarlon-som-faktiskt-fungerar/ […]
Tysklands inkomstskattesystem:
Inkomst 8000 euros/år; ingen skatt.
Sen fram till ca15 000euros/år skatt 15%, därefter upp till 45% skatt.
Dessutom får höginkomsttagare ingen barnbidrag, deras barn ingen studiebidrag etc etc. Bostadsbidrag är också uteslutet för höginkomsttagare.
Vet inte om det funkar bra men vad jag vet finns det många miljonärer i Tyskland och de klagar inte så värst. Men det finns också en stark opionion för medborgarlön i Tyskland, Österrike, Schweitz, för jobben räcker inte där heller till alla.
http://www.buergerinitiative-grundeinkommen.de/
Och t.ex. Piratenpartei har i sitt programm Grundeinkommen.
Kan vi inte börja lite försiktigt? Det går ju alltid att höja när vi ser att det fungerar. Vi behöver inte rasera hela socialförsäkringssystemet direkt, vi kan gott testa med en skatteneutral lösning först.
Vi har 345 miljarder till medborgarlön om vi avskaffar nedan listade bidrag och subventioner. Det blir ungefär 3000 kr per månad och medborgare. Det är en helt skatteneutral finansiering av medborgarlön vars syfte är att den ska gynna alla grupper som idag får dessa bidrag i behovsprövad form. Ingen borde få det sämre om medborgarlönen ersätter nuvarande bidrag på rätt sätt. Vissa bidrag kan ni notera bara minskas med 25%, 33% och 50% av det ursprungliga beloppet, det är en balansering för att dessa grupper inte ska få det sämre än idag. Balanseringen innebär i princip att det tas 3000kr per månad och person från bidragen som istället blir medborgarlön av samma storlek. Det skapas alltså samma ekonomiska situation för människorna efter införandet av medborgarlönen. Det kan hända att fler bidrag måste fin-balanseras så att det skapas samma ekonomiska situation för alla samhällsgrupper. (Detta är bara ett första förslag till balanserad ersättning av bidrag till ett enklare ovillkorligt system och några enstaka villkorliga bidrag). Denna reducering av behovsprövade bidrag kommer leda till kraftigt minskade administrationskostnader.
Observera att barn får samma medborgarlön som vuxna eftersom graviditetspenning, föräldrapenning, barnbidrag och tillfällig föräldrapenning avskaffas. Så intentionen är att det ska gå på ett ut för barnfamiljer. Med minskad byråkrati och förutsägbar inkomst som bonus, familjer kommer kunna planera sitt familjeliv bättre oavsett vilka oförutsedda händelser de råkar ut för.
(Miljarder som frigörs i budgeten)
Graviditetspenning 0,475
Rut 1,8
Fas3 2
Krogmoms 4
Bostadsbidrag 4,2
Tillfälliga föräldrapenningen 5
50% av ekonomiskt bistånd 7,65
25% av Sjukersättning och aktivitetsersättning 10
Bostadstillägg för pensionärer 10
Rot 13,6
CSN (bidragsdelen) 13,7
Ungdomsarbetsgivaravgifter 20
Barnbidrag 23
Föräldrapenning 23
33% av arbetsmarknadsåtgärder 23,3
Grundavdrag 30
Ränteavdrag 33
Miljöskadliga subventioner 50
Jobbskatteavdrag 70
Några fördelar:
Medborgarlön i den här storleken leder inte till passivitet enligt den forskning som finns. Den leder istället till ökat egenföretagande.
Samma skattetryck, lätt att motivera.
Sjuka kan fortfarande få extra hjälp.
Alla samhällsgrupper får redan minst 3000 kr i olika bidrag och subventioner. Till och med arbetare får bidrag i form av grundavdrag, ränteavdrag, jobbskatteavdrag, energisubventioner, rut och rot. Så en kan säga att minst 3000 kr medborgarlön redan finns (i form av ett mycket byråkratiskt och dyrt bidragssystem). Möjligtvis har vi en handfull uteliggare som höjer sin inkomst från noll, alla andra får redan minst 3000 kr varje månad. Men denna höjda kostnad kompenseras med att vi inte behöver lika många statligt avlönade chefer till att administrera alla olika sorters bidrag.
Ett grundavdrag är samma sak som medborgarlön för arbetande individer. Så argument som används för grundavdrag kan användas för medborgarlönen.
Tusentals statsanställda kan sättas i arbete i produktiv sektor. Samhället effektiviseras.
Arbete lönar sig eftersom medborgarlönen inte sänks när en höjer sin inkomst. Det är ett incitament till att arbeta, istället för att (som idag) fortsätta gå på ett bidrag som sänks lika mycket som inkomsterna ökar.
Bra arbetsvillkor uppstår när arbetaren känner sig trygg ifall den blir uppsagd, då vågar arbetaren säga ifrån och skaffa sig bra arbetsvillkor.
Fler vågar starta eget eftersom de vet att de åtminstone har en liten inkomst oavsett hur de lyckas med sin företagsstart.
Färre tvingas gå till socialen. Kanske rentutav minskar antalet som söker ekonomiskt bistånd ytterligare för att slippa trakasserierna från den instansen. Tror det kan vara många som nöjer sig med 3000 kr för att slippa krångel med socialen. Så det kan spara pengar utöver det jag räknat.
Ungdomar kan ta en lägre lön utan att hamna under fattigdomsgränsen. Högerblocket får därmed sina önskningar om lärlingsarbeten med lägre lön utan att ungdomarna lider.
CSN kan göras om till att enbart sköta utlåning. De slipper hålla reda på vilka som är berättigade till bidragsdelen eftersom det är inbyggt i medborgarlönen. De som vill låna från CSN kan göra det precis som vanligt.
Vad tror ni om denna uträkning? Det ligger väldigt mycket balansering bakom siffrorna. De bidrag och avdrag som avskaffats är varsamt valda för att minimera volymen behovsprövningar av friska individer i samhället samtidigt som sjuka får den hjälp de behöver. Det är primärt valt för att få bort administration och återskapa exakt samma ekonomiska förutsättningar som idag för alla samhällsgrupper.
Reflektion
De invändningar jag fått hittills har varit att 3k inte räcker för att leva på.
Många tycker 3000 kr ML (medborgarlön) är för lite för att göra nytta, det påstås inte kunna ersätta det ekonomiska biståndet som ligger på 3800 + hyra. Men skillnaden mellan ekonomiskt bistånd och ML är att ML finns kvar även om medborgaren hittar ett arbete 5 dagar i månaden. En person med ekonomiskt bistånd som hittar ett jobb 5 dagar i månaden blir istället av med hela sitt ekonomiska bistånd. Det är skillnaden, så det går inte riktigt att jämföra ML och ekonomiskt bistånd. Det är päron och äpplen. Det går inte att räkna de olika inkomsterna som likvärdiga. En person som hittar jobb 5 dagar i månaden kan försörja sig själv med 3k ML + lön. Vi kan stimulera fram mer självförsörjande hushåll genom en ML på 3k.
En annan invändning jag fått är att många vill ha kvar bidrag till de som lånat pengar, de vill ha kvar ränteavdraget.
Det är ett mysterium varför vi ska ge mer bidrag (ränteavdrag) till de som lånar pengar än vi ger till de som inte lånar pengar. Medborgarlön är ur en aspekt ett mycket snällt sätt att avskaffa ränteavdrag, samma pengar ges istället som ML. Så ingen lider när vi avskaffar ränteavdragen. De kan använda ML till att betala sina räntor.
Och en tredje invändning jag fått är att människor föredrar avdrag istället för att få samma pengar som ML.
Men jag tror ingen bryr sig om de får 3000kr i avdrag eller 3000kr som ML. Vad tror ni? Det är ju samma pengar. Många ser ett namnbyte för ett och samma pengaflöde som en ”skattehöjning”.
Det finns många intressanta invändningar mot ML, och alla måste adresseras tydligt och metodiskt. Det handlar om en folkbildning. ML kan handla om att förenkla samhället så att enbart sjuka behöver nyttja våra socialförsäkringar. Idag tvingas friska människor söka ekonomiskt bistånd om de inte hittar en anställning som ger dem mer inkomst än vad socialtjänsten ger dem i bidrag, det finns inlåsningseffekter. Det måste skapas ett mellanting så att fler kan bli självförsörjande och vi kan därmed minska transfereringarna i samhället.
Intressant! Jag är glad att jag inte läste dethär innan jag skrev mitt lilla inlägg, för då hade jag nog inte brytt mig om att skriva det. Här finns det mesta med tycker jag och det var nog en hel del aspekter jag glömde, mitt är också långt ifrån lika genomarbetat, det är mera en tanke. Fast jag tror jag har en något annorlunda vinkling som jag tycker är viktig. Ni får gärna läsa och kommentera.
http://morethen140letters.blogspot.com/2014/01/varfor-medborgarlon.html