Som jag nämnde i förra texten så anser jag att det är hög tid att sätta Sveriges mest grundläggande värderingar och ställningstaganden på pränt. Mycket av det 
finns på olika håll, till exempel i grundlagens fyra delar: regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Sverige ansluter sig också till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som täcker in en del av det jag är ute efter. Men det behövs en specifikt svensk sådan deklaration, en kortfattad och överskådlig där allt det väsentliga är samlat på samma ställe och formulerat på ett sätt som är inspirerande och talar till vanligt folk. Jag väljer att kalla det för Rikets grundvalar. Här skall:
- slås fast det allra mest grundläggande, som att Sverige är en demokrati där all offentlig makt utgår från folket, en rättsstat där alla är lika inför lagen, en valmonarki, och att svenska är officiellt språk.
- kungöras vår uppfattning om alla människors lika värde.
- slås fast våra allmänna rättigheter, som yttrandefrihet, tryckfrihet, religionsfrihet, att brottsmisstänkta skall anses oskyldiga till motsatsen har bevisats osv, och tas upp även specifikt svenska företeelser som allemansrätten.
- stadfästas vårt gemensamma ställningstagande i den svåra frågan om var demokratins gränser går. Skall det till exempel vara möjligt att avskaffa demokratin, eller några av de grundläggande rättigheterna, i en demokratisk omröstning? Och om olika rättigheter står i konflikt med varandra, som till exempel yttrandefriheten ibland tenderar att göra med respekten för andras integritet eller tro, vad gäller då? Finns det en rangordning?
- anges vilka grundläggande skyldigheter en svensk medborgare har. Det kan handla om sådant som skolplikt, att betala skatt, följa lagar, följa officella order i samband med nationella krissituationer, osv. Allmän värnplikt, om sådan skall finnas (mer om detta i en senare text), hör också hemma här. Inte minst viktig är förstås skyldigheten för varje svensk att respektera och följa just det som anges i dessa Grundvalar.
- anges vilka grundläggande skyldigheter samhället har gentemot medborgarna. Det kan handla om vilket absolut minimum av samhällsfunktioner som måste tillhandahållas med allmänna medel, om offentlighetsprincipen, och inte minst att även samhällets alla instanser måste respektera och följa dessa Grundvalar.
- slås fast var gränsen går för hur mycket makt som kan överlåtas från svenska myndigheter till högre organ som till exempel EU eller FN. Ett förslag är att det aldrig får överlåtas sådan makt att någon annan än svenska folket själva får behörighet att upphäva det som står i Grundvalarna.
Man skulle kunna säga att dessa Rikets grundvalar utgör en lista över saker som är för viktiga och centrala för att överlåta åt sittande regering och riksdag att ändra på, utan som bara kan ändras genom att själva Grundvalarna ändras i en allmän folkomröstning.
Västgötalagen
Något som är mycket väsentligt är att allt detta nedtecknas med ett starkt och näst intill poetiskt språkbruk. Grundvalarna är avsedda att vara ett inspirerande dokument, något att som svensk vara stolt över och till stora delar kunna utantill. Jämför till exempel med den amerikanska Bill of Rights. Viktigt är också att dokumentet inte blir för långt och svårt att överblicka. Det är inte tänkt att vara en heltäckande juridisk text, utan skall fånga andemeningarna. Fördjupningar, förtydliganden och juridiska tolkningar får tas fram allt eftersom behov uppstår. En hel del finns ju redan i den befintliga grundlagen, varav man väl får anta att det mesta kan förbli giltigt. Sådana längre och mer formella utläggningar är dock inget som skall belasta själva Grundvalarna.
Hur skall då Rikets grundvalar kunna vara ett levande dokument, som hela tiden motsvarar medborgarnas nuvarande värderingar? Antag att ett sådant här dokument hade tagits fram någon gång på 1800-talet, och inte förändrats sedan dess. Hur mycket hade vi nu hållit med om? Min tanke är att man var tionde år folkomröstar om dokumentet. För varje paragraf får man ange om man anser att paragrafen behöver ändras eller inte. Dessutom får man svara på frågan om det behöver införas något helt nytt i Grundvalarna. Paragrafer som mer än femtio procent vill ändra på får omarbetas, och om det finns en majoritet för att införa något nytt så får även det arbetas fram. Detta görs genom att frågan debatteras offentligt i några månader eller så, varefter ett antal alternativ till ändringen tas fram och röstas om. Alternativen att trots allt låta den tidigare texten bestå eller att helt stryka paragrafen skall alltid finnas med. Förhoppningsvis blir det efter en inkörningsperiod ganska sällan som något behöver ändras. Allra första versionen av Grundvalarna, innan det finns något att rösta om, kommer förstås att kräva mycket arbete och diskussioner att ta fram.
Ytterst ansvarig för att genomföra omröstningarna, och för att ta fram alternativ till ändringar, skall vara den sittande monarken. (Se föregående text om monarkin.) Förslagsvis placeras omröstningen initialt mitt i monarkens tioåriga ämbetsperiod. (Så småningom, om någon monark dör eller blir avsatt, kommer väl ämbetsperioderna och omröstningsintervallen att glida ur fas, men det är inget stort problem.) Kungen eller drottningen skall också vara den som har som främsta uppgift att upprätthålla dessa Rikets grundvalar och ingripa (med hjälp av en författningsdomstol) när de riskerar att överträdas. På så vis får medborgarna en direktvald ”författningsombudsman” med makt och status nog att försvara våra grundläggande rättigheter och värderingar gentemot angrepp; till exempel (vilket är alltför vanligt nu för tiden) från okunniga politiker som inte förstår effekten av sina egna lagförslag, eller från starka kommersiella intressen och deras ständiga lobbying.
En sådan här konstitution, författning, deklaration eller vad vi nu skall kalla den ger Sverige en stabil grund att stå på. Vi behöver aldrig oroa oss över att allt för stora förändringar sker allt för fort eller genomdrivs över huvudet på folket. Vi kan sluta diskutera om det ena eller andra partiet är tillräckligt demokratiskt eller har obehagliga värderingar. Skall ett parti få finnas och vara med i ett val så måste de ansluta sig till Grundvalarna. Svårare är det inte! Och detsamma gäller varje enskild svensk. Jag föreställer mig att man i en ceremoni när man blir myndig, eller när man blir medborgare om man är invandrare, svär en ed att respektera och följa Rikets grundvalar. Gör man inte det så får man helt enkelt inget medborgarskap, respektive räknas fortsatt som omyndig.
Det är naturligtvis oerhört viktigt att Rikets grundvalar verkligen slår fast våra allmänna och mest självklara värderingar och inget annat. Där får absolut inte finnas något som kan upplevas som partipolitiskt eller placerar sig på höger-vänster-skalan. Det skall inte vara något konstigt eller dramatiskt att svära att följa dem. De utgör helt enkelt det gemensamma fundament utifrån vilket vi var och en sedan efter eget huvud kan bygga vidare på vårt spretande, vildvuxna, mångfacetterade, myllrande, underbara land – utan att någonsin behöva vara rädda att hela bygget skall rasa.
Länkar: SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, GP, GP, GP, AB, AB, AB, AB, XP, XP, BOT, VLT, ST
